fredag 5 februari 2016

Skolkunskap vs livskunskap

Jag var på möte med Botildas skola i dag.
Botilda har hög frånvaro och är ganska stressad över skolan. Hon är så pass stressad att hon får ont i magen, alltså jätte ont inte gnäll ont och när hon gråter på morgonen över magen och skolan så skickar jag inte iväg henne så enkelt är det bara!
De hävdar att hon måste ha högre närvaro, jag hävdar att eftersom hon inte ligger efter kunskapsmässigt och att hon verkligen inte mår bra över pressen och stressen i skolan så kommer nog inte hennes närvaro öka om inte en förändring utav tempot i skolan sker.
Hon får nu göra matte i en mindre grupp vilket hon är jätte glad för hon tycker det är lugnare och skönare hon har också fått lov att använda lärarnas toalett eftersom hon annars inte vill bajsa i skolan då dom är äckliga,jätte bra.
Skolan menade att jag måste se till det långa loppet med betyg osv och jag menar att jag ser till det långa loppet genom att ta hennes stress symptom på allvar! Så länge man känner  av negativ stress i skolan så kommer man inte att prestera och jag anser att det är viktigare att ta det på allvar än skolans närvarostatistik.
Önskar så att yoga massage meditation och liknande kunde vara en liten del av det naturliga inslaget i skolan. I sexårs började de dagen med 5 min massage synd att det inte fortsatte så...
Här hemma så göra jag så att jag går upp en halvtimma innan Botilda för att själv vakna till liv ordentlig, plocka fram det som behöv och väcka henne i en god känsla.
Jag tänder ljus och vi äter frukost i lugn och ro. Jag tänker att det i alla fall hjälper om jag skickar iväg henne i en lugn och harmonisk känsla.
Det är så svårt att förhålla sej till skolan tycker jag, Det som händer där är så viktigt och påverkar barnen så mycket men det finns så lite resurser och det är ett så begränsande system att vara inom.
Jag har ju väldigt negativa erfarenheter från andra dotterns skolgång och den icke hjälp hon fick trots alla sina diagnoser så detta gör mej kanske mer stridslysten och krävande än många andra mammor.
Känns som att jag fick fram min ståndpunkt och att för min del så kan de göra 100 orosanmälan till soc Botilda kommer stå i mitt fokus inte skolans statistik...
Nu ska jag gå ut på långpromenad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar